Min otroligt fina prinsesskudde får stå för bilden.
När vi precis hade satt oss för att äta hör man en duns ifrån en bildörr, en trippande okänd människa utanför fönstret, snabba trippande steg på trappen och sen två plingningar. Jag som redan står upp springer och öppnar dörren och ser då min älskade pojke utanför dörren.. åååh som jag längtat efter honom alltså. Dett med avstånd ifrån varandra i en vecka är något vi måste jobba på! Men iallafall, han har precis dragit sig mot bussen påväg hem och jag saknar honom alredy. Blir en sovmorgon till halv tolv imorgon - as usual och jag ska passa på att njuta efter dagens äventyr. Planerna för nuet är att gå ner och hämta en glass och sedan bädda ner mig i sängen för upp kommer jag då inte gå. Godnatt!